Att kommunicera med någon som inte kan ditt modersmål är (för många) en svårighet. Även om denna svårighet är minimal så är det fortfarande en liten barriär mot språkets synonymer och abstrakta betydelser som jag tror alltid är en del av ett språk som man lär sig vid ”vuxen” ålder. Så hur vi än gör, hur vi än förbereder – så känns det alltid säkrare att föra kommunikation på sitt modersmål… eller?

Om så är fallet, så skapar det naturligtvis en hel del problem. Speciellt i sammanhang som kan röra stora affärer och således har en förutsättning att båda parter förstår den fulla innebörden av deras gemensamma avtal. Ju mer man varit ”utsatt” för ett språk, desto bättre hanterar man det – således vill jag tro att vi i Sverige har en stor fördel jämte mot andra nationer. Åtminstone i avseende till det engelska språket, som i de flesta sammanhang har blivit det ”internationella språket” som förs över landsgränser. Å andra sidan borde man ju inte heller kräva av människor att dem skall kunna kommunicera på engelska – för det är ju trots allt Du själv som inte kan det lokala språket. Det mest snopna är kanske då man fört en diskussion (om än något enkelriktad) på flertalet minuter, för att sedan få höra att denna person inte förstod hälften av vad man sade, men att upplysa om detta – det kunde personen inte förmå göra.

Nu har jag tagit saken lite i egna händer. För att jag, åtminstone i framtiden, skall kunna kommunicera lite bättre… så har jag bestämt mig för att börja lära mig tyska. Och eftersom jag inte kan tyska ännu, så gör jag, en troligtvis hemskt grammatiskt inkorrekt, översättning med Google Translator (Googles björnkram till internationell kommunikation): Wünscht mir Glück.

Language Barrier by JTonks @ Deviantart