Igår landade vi åter på svensk mark efter att ha befunnit oss på Sardinien i närmare tre veckor. ABB:s projekt SAPEI, som jag tidigare skrivit om, är nu i sitt slutskede – en länk med total nominell effekt på 1000 MW.

När vi steg av flyget och satte oss i bilen på väg hemåt regnade det ner så häftigt att det var som ett vattenfall snarare än regn. Men vi fann det skönt att komma hem till huset, varmt, gästingivande och hemma. Flygresan upp (och ner) var tärande, flyg var försenade, connections nästan missade och allt som allt väldigt stressande. En fråga som jag ställer mig själv är hur flygbolag/resebolag beräknar den tid som behövs mellan byten. Vi hade två byten på vår resa, vardera knappt en timma lång, med försenade flyg och tiden det tar att bara ta sig ut ur flygplanet lämnar inte mycket över för en lunch. Jag förstår att snabbmatsrestaurangerna längs Arlanda-vägen går med vinst.

Det som gjorde mig mest besviken i Italien var bristen på engelsk litteratur. Jag finner det väldigt rogivande att gå in i en bokaffär fylld med böcker och hitta något riktigt spännande. På hemresan kom jag dock över en artikel som berättade om dåtidens flygresor i början av förra seklet närmare bestämt 1930-talet. Den öppnar så här:

”Back in the 1930s, air travel was slow, but the trip was a real adventure, a flight over the world’s landscapes, from the rice fields of Tonkin to the Dodecanese. A fortunate few experienced this unique trip.”

Art Aviation, Air France, 1939 (Källa)

Den fortsätter sedan med att berätta om hur en Guy Desjardins (16) flyger från Hanoi till Marseille 1938; en flygresa som tar sex dagar. Sex dagar i luften (?), kanske du tänker. Men nej, det är inte mindre än 16 stopp på vägen där dem får njuta av middagar och kultur som sträcker sig längs halva jordklotet. 1938 var flygresor fortfarande något för ”överklassen” och dem välbärgade, Guys enkelresa gick på € 8 200.

Kanske borde man visa mer tacksamhet över att flyg inte tar så lång tid i dagsläget (?), men de hade i alla fall lyxen att njuta av en riktig måltid. Jag avslutar detta inlägg med ett citat från John Fowles ”The French Lieutenant’s Woman” publicerat hos bokbloggen 101 Books som jag läser mer eller mindre dagligen; en bok jag definitvt lägger högt upp på min ”To Read”-lista (!).

The supposed great misery of our century is the lack of time; our sense that, not a disinterested love of science, and certainly not wisdom, is why we devote such a huge proportion of the ingenuity and income of our societies to finding faster ways of doing things–as if the final aim of mankind was to grow closer not to a perfect humanity, but to a perfect lightning flash.

Excerpt from The French Lieutenant’s Woman by John Fowles