HVDC, eller ”High Voltage Direct Current” (Sv. Högspänd Likström), är inte en speciellt ny uppfinning. Det som trots allt är intressant är kanske hur få människor som känner till begreppet – än mindre vet vad det innebär. HVDC handlar om att överföra likström över långa avstånd samtidigt som man undviker de förluster som uppstår genom traditionell växelström. Även om tekniken funnits länge (kommersiellt sedan 1954) så är det först på senare år som det tagit vind i seglen… bokstavligt. HVDC har blivit en teknologi som framhäver dem förnyelsebara energikällorna och möjliggör förflyttning av energi från avlägsna vattenfall till storstadens centrum. Under The Skin, HVDC simplified, är mitt försök att göra HVDC mer förståeligt.

________________________________________________________________________________________

HVDC handlar kort och gott om att omvandla växelströmmen från där den genereras till likström, föra över likströmmen till förbrukaren och på plats konvertera tillbaka till växelström. I stort handlar det om att minska förluster, men frågor rörande magnetiska fält blir allt mer en större politisk fråga. Samtidigt som världen kräver mer energi så ökar även kraven på miljövänlighet och strålningskrav m.m. Högspänd likström blev plötsligt populärt.

En HVDC-anläggning består av ett antal byggstenar:

(1) Transformator
(2) Ventil
(3) Likströmskabel/lina
(4) Filter

Det kan synas ganska lite, men faktum är att det bara finns ett fåtal tillverkare i världen som levererar HVDC-anläggningar varav de största spelarna i dagsläget är ABB, Siemens, och Areva. Allt eftersom HVDC blir allt mer populärt, och fler och fler inser att det ligger en kista med guld på andra sidan, så kommer allt fler företag in på marknaden. Men konkurrens är allt ifrån dåligt. Det sporrar till att göra nya framsteg, höja kvaliteten och effektivisera ytterligare.

Igår var det avslutningshögtid vid Högskolan Väst. Jag hade inte planerat att gå – men då programansvarig hörde av sig för en vecka sedan och bad mig komma ner för mottagande av ”bästa examensarbete” så kan man väl inte tacka nej (?). Det var en trevlig ceremoni om än mycket kort – trots att vi var blott fyra från klassen närvarande så representerade vi ändock en närmare en fjärdedel – fler elkraft-studenter behövs!

Det gjorde mig väldigt glad att se Lars-Gunnar där, f.d. co-opkoordinator. Hans stöd var i mångt och mycket ledande till att jag skrev mitt examensarbete på ABB i Ludvika. Han höll med mig om mitt val, att börja från ”praktiken” och gå mot teorin – dvs. att jag tog ett jobb som idrifttagare för att sedan arbeta mot målet att jobba inom utveckling.

Jag gjorde misstaget att börja med utveckling, och då vill dem inte släppa en sedan.

- Lars-Gunnar Johansson, fritt citerat.

Att få uppskattning för något jag har stort intresse för är jag djupt tacksam för – och arbetet kan förhoppningsvis vara den första tegelstenen till en förbättring av HVDC Classic-kontrollen.